Lennart Plahns värld

Konst och natur brukar ställas i motsats till varandra.
Naturen är äkta, konsten är förställning, rent av förkonstling. För Lennart Plahn (1924–2009) fanns inte denna uppdelning. För honom var naturen redan på väg att bli konst, den behövde bara hjälpas på traven.
Ett vackert namn på den konstsynen är ”naturlyrisk”. I Lennart Plahns fall blev lite verk och en stuga på Stora Ensos mark själva konstverket. Söder om sjön Marmen, mellan Ljusne och Skog utformade han sitt verk. Grenar och rötter, stammar och stenar, en bäck med sitt vatten, en stuga som nästan växte in i sin omgivande natur. Och naturen var redan utsmyckad av arrangemang och tillägg, den var konst.

2003 skänkte Lennart Plahn alla sina konstverk, många hundra föremål, till Söderhamns Naturskyddsförening.

Hans egen åsikt var tydlig:
- När jag täljt har jag liksom hamnat i en annan värld. Jag har varit lyckligast när jag varit i skogen. Inte fan trivs jag i samhället, där lär jag kämpa varje dag.